jag saknar dig
Jag drömde om dig nyss.
Jag var ute och promenerade.
Det var massor med snö ute, det var vackert.
Jag kollar bort utöver ett öppet landskap.
Och jag ser dig.
Du lever.
Jag blir chockad men samtidigt så jävla lycklig.
Så jag springer och springer för att komma fram till dig.
Det var verkligen du.
Du hade den overall på dig som du alltid hade på dig i min barndom.
Din frisyr, ditt leende, ditt födelsemärke på läppen.
Allting var precis du. Min älskade mamma.
Men.
När jag kommer fram till dig, kollar jag bort för en kort sekund.
Och när jag kollar tillbaks.
Är det inte min mamma jag står med utsträckta armar till.
En totalt främmande människa står där och tittar frågande på mig.
Jag ber om ursäkt och börjar på en mening;
"Förlåt, jag trodde att du var min..."
Och så vaknar jag.
Varför kan jag inte ens få träffa dig i mina drömmar?
Kommentarer
Trackback
